En narkotikapolitik i förändring – från ideologi till evidens

Svensk narkotikapolitik är ständigt omdebatterad. Kriminaliseringen av eget bruk av narkotika försvårar för personer om använder droger att få adekvat vård för sitt beroende. Narkotikadödligheten i Sverige är hög jämfört med andra länder i Europa. I gruppen som injicerar droger är dödligheten över lag betydligt högre än i övriga befolkningen.

Samtidigt har vi de senaste åren sett en öppning för mer skadelindrande åtgärder, så kallad harm reduction. Det tydligaste exemplet är förändringen av lagen om sprututbyte som trädde i kraft i mars 2017. Den tog bort vad som har kallats det kommunala vetot och möjliggör för fler landsting att starta mottagningar för sprututbyte. Åldersgränsen för att delta i sprututbyte sänktes samtidigt från 20 till 18 år, en viktig åtgärd då det är nödvändigt att tidigt nå personer när de börjar injicera droger för att förhindra smittspridning och erbjuda möjlighet till beroendevård.

I år har läkemedlet naloxon, som används för att häva överdoser med opioider, såsom heroin, blivit godkänt som nässprej. Nu kan detta livräddande läkemedel delas ut till brukare som därmed kan rädda livet på sina kamrater i väntan på ambulans.

I Sverige har 80 % av personer som någon gång injicerat droger smittats med hepatit C-virus. Många har en obehandlad aktiv infektion och riskerar därmed att sprida viruset vidare. Tack vare nya effektiva läkemedel kan nu i princip alla botas – om de får tillgång till behandling. Sprututbyten och mottagningar som erbjuder substitutionsbehandling (metadon eller subutex) är utmärkta platser att behandla dessa patienter, vilka ofta inte har någon kontakt med infektionskliniker. Internationellt har man kommit långt på denna punkt och i Sverige börjar olika lokala initiativ visa goda resultat.

I detta nyhetsbrev presenteras tre vetenskapliga artiklar på narkotikaområdet samt två inlägg av mer populärvetenskaplig natur i ämnet.

Läs hela nyhetsbrevet här